Huvudmeny
Johan Sundeen aktuell med boken om svenska 68-kyrkan, där han genom att omfattande källmaterial (1865 noter) gått igenom vem som skrev vad, när och hur för att hitta den röda tråden om 68-kyrkan.

2017-05-23 12:30

Stor uppmärksamhet för 68-rörelsens inverkan på kyrkan


Hallå där Johan Sundeen, ide- och lärdomshistoriker och verksam som universitetslektor vid Bibliotekshögskolan vars bok om 68-kyrkan har fått stort genomslag i media. Vi frågade honom om uppmärksamheten kring boken och vad det är som gör att den väcker sådant intresse.

Hur märker du av uppmärksamheten?

– Det är många som hör av sig, både privata och offentliga kontakter. Jag får långa mejl från personer, inte sällan med kvalificerade yrken, som till exempel professorer, läkare och präster, som känner igen sig i min historieskrivning och som vill berätta om sina erfarenheter av 68-rörelsen. Sedan boken kom ut i januari i år har den resulterat i ett 40-tal inslag i media. Boken har recenserats i såväl dags- och församlingspress som i akademiska tidskrifter, och jag har intervjuats i TV. Jag märker även av intresset genom att bli inbjuden som föreläsare eller gäst i olika sammanhang.

– I förra veckan fick jag även statistisk på att boken toppar försäljningslistan i kategorin politiska ideologier på Bokus. Ytterligare ett erkännande är att boken har fått stöd från Statens kulturråd med ett anslag på cirka 65 000 kr för att distribueras ut på landets samtliga svenska huvudbibliotek i en upplaga av 300 exemplar, vilket givetvis är glädjande och bidrar till att boken når ännu fler.

Hur känns det?

– Mottagandet av mina studier om svensk kristenhet och 68-rörelsen har varit över förväntan. Jag är oerhört tacksam och glad, och arbetar varje dag med mig själv för att vara ödmjuk inför framgången.

Hade du inte väntat dig det?

– Vi var i projektet* inställda på att min bok var en av dem som skulle ha störst nyhetsvärde. Men jag anade inte att uppmärksamheten skulle bli av denna omfattning. Uppenbarligen finns det ett stort intresse bland många även utanför den akademiska världen.

Vad är det som gör boken om den kristna vänstern så intressant för många?

– Den fyller kunskapsluckor samt bidrar till vår samtidsförståelse och vårt historiemedvetande. Detta är också ett syfte med hela forskningsprojektet ”Arvet efter 68”. I boken belyser jag hur vissa grupper inom den kristna vänstern har haft stort inflytande på svensk kristenhet och i synnerhet på Svenska kyrkan. Nyckelpersoner inom det åsiktskollektiv min bok beskriver och analyserar strävade efter att förena kristendom och marxism. Detta fenomen intresserar, fascinerar och bitvis chockerar människor som kommer i kontakt med boken. Med kyrkan som budbärare har dessa grupper och personer haft ett politiskt inflytande i samhället under 1970- och 80-talen och enligt många debattörer både till vänster och till höger ända fram till i dag. Jag vill dock understryka att jag avgränsat mina studier mellan åren 1965–1989 och med källstudier som grundval endast uttalar mig om denna period.

Vad händer nu, vad är nästa steg?

– I sommar deltar jag på Bokens dag i Borrby på Österlen i Skåne och senare på Bokmässan i Göteborg. Jag kommer också att hålla föredrag på De svenska historiedagarna här i Borås i oktober, för att nämna några arrangemang. I höst har jag även blivit inbjuden att tala på Margit Sahlin-akademin, som är uppkallad efter Sveriges första kvinnliga präst. Därtill en del övriga föredrag.

Vad är ditt nästa forskningsprojekt?

– Jag är mitt uppe i min forskning om prästen och boråsaren Birger Forell och hans insatser mot nationalsocialismen och för Tysklands återuppbyggnad under efterkrigstiden. Resultatet ska bli en bok med planerad utgivning 2019 eller 2020. Redan i höst ger jag ut en mindre essäsamling om Forell som kommer att heta ”Att tjäna är människans storhet”. Jag har också så sakteligen börjat planera bibliotekshistoriska projekt.

*Johan Sundeens bok "68-kyrkan – Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989" är en del i ett större forskningsprojekt med namnet ”Arvet efter 1968”.

Text och foto: Henrik Grönberg