Huvudmeny

Han ger oss nya sätt att se på gamla sanningar

Viktor Aldrin är forskaren som vill forma unga lärare att se med glada ögon på sina elever och inge hopp för framtiden. Hans forskning tar ett utifrån perspektiv på religion som något udda men bekant. Han berättar att det är viktigt att skapa förståelse för andra religioner för att motverka ett riskfyllt utanförskap i ett sekulariserat samhälle.

Det är en kylslagen dag i mötet mellanhöst och vinter; Gustav Adolfs kyrka i Borås är omgiven av gnistrande frostklätt gräs. Innanför kyrkportarna pågår förberedelser för kvällens konsert med Gladys Del Pilar, scenen byggs medan ljud och ljus testas. Viktor Aldrin slår sig ner i en av bänkraderna på balkongen framför orgeln, en fridfull plats med utsikt över hela kyrkorummet.

Viktigt att förstå hur religion fungerar

Viktor Aldrin är universitetslektor i SO-didaktik med särskilt ansvar för religionsdidaktik. Att se på religiositet från fler än ett perspektiv är en bärande del av hans forskning.
– Min forskning utgår framför allt från ett kyrkovetenskapligt perspektiv men också från ett skolperspektiv. Det är komplicerat att vara religiös i vårt land idag och jag ser en stor rädsla för att möta religion i samhället. Men jag är övertygad om att det är viktigt att våga se den mångfald som finns. Vi behöver inte bli religiösa, men vi behöver förstå hur religion funkar. Mitt nuvarande forskningsprojekt handlar om skolavslutning i kyrkan, en jättesvensk företeelse som det inte finns någon tidigare forskning på. Jag har inte kommit så långt än, så jag kan tyvärr inte säga något om resultatet; men jag kommer att vara klar under 2017.

Viktor Aldrin
Bor: Halmstad.
Familj: Hustrun Emilia som är lektor i svenska, två barn och två katter.
Är: Nyanställd som universitetslektor på Högskolan i Borås inom de samhällsorienterade ämnenas didaktik och undervisar på lärarprogrammet.
Aktuell med: Ett nytt läromedel som han skrivit tillsammans med Anders Holmgren, doktor i pedagogiskt arbete.
Bakgrund: Disputerade vid Göteborgs universitet i religionsvetenskap. Är även legitimerad lärare. Har undervisat i utbildningsvetenskap och högskolepedagogik vid Högskolan i Halmstad, varit gästforskare vid Lunds universitet, Helsingfors universitet och University of Cambridge.
Röd tråd genom karriären: ”Det finns många röda trådar, men den tydligaste är hur man undervisar i högre utbildning och hur man praktiserar religion. Min avhandling handlade om medeltida böneliv. Jag har också intresserat mig för hur religion påverkar lärare i undervisningssituationen och hur man ser livsåskådning som en styrka.
En vanlig vecka i Viktor Aldrins liv: ”Jag har två typer av vanliga veckor. Den ena veckan går jag upp tidigt, tar tåget från min hemstad Halmstad till Borås och så har jag ofta en morgonlektion vid niotiden. Sedan har jag ofta någotf orsknings- eller planeringsmöte påeftermiddagen innan jag åker hem. Min andra typ av vecka är mina forskarveckor. Då går jag upp lite senare och så åker jag till mitt kontor på Högskolan i Borås och sätter mig och forskar väldigt disciplinerat. Det måste man för att komma någonstans. Jag har lärt mig att läsa ganska fort under mina 24 år i skolbänken.”

Även om det inte finns några färdiga forskningsresultat har Viktor Aldrin färdigformulerade tankar:
– Skolavslutning i kyrkan är en klurig fråga eftersom 63 procent av svenskarna fortfarande är medlemmar i Svenska kyrkan, men bara cirka 20 procent av svenskarna är praktiserande religiösa enligt SOM-institutet vid Göteborgs universitet, säger han och fortsätter:
– Det gör att de som tidigare varit majoritet nu är minoritet, och det är avgörande. Som det ser ut nu bestämmer majoriteten att minoritetsgruppen, de 20 procenten, inte får synas. Detta anser jag att vi löser genom mer kunskap om fler religioner. Ett sätt är att ha skolavslutning i kyrkan, men det är nödvändigtvis inte enda lösningen. Studiebesök i religiösa lokaler och med företrädare från olika religioner kan vara en bra väg mot ett mer inkluderande samhälle.

Religionsundervisningen i Sverige är religionsfientlig

I den nationella läroplanen för gymnasiet står det att ”undervisningen ska vara icke-konfessionell” men Viktor Aldrin poängterar att det inte finns något förbud för undervisning om religioner, bara i religion. Snarast är undervisningen om religioner starkt betonad i läroplanen för att öka demokratin i samhället.
– Okunskap bygger en aversion mot praktiserande religion, och där finns en allvarlig risk. Det finns studier som visar att delar av religionsundervisningen vid svenska skolor generellt sett är religionsfientlig. Det är oerhört allvarligt. Vi är medvetna om att vi har religionsfrihet, men det finns en generell feltolkning. Det handlar om frihet till religion, rätten att kunna praktisera sin egen religion, inte rätten från att överhuvudtaget slippa möta religion.

Som exempel ger Viktor Aldrin att man inom svenska skolan är noggrann med att alla ska ha rätt att delta i bad- och simundervisning men glömmer då att det finns grupper som av olika skäl inte kan delta på lika villkor.
– Det är bra, men det exkluderar också vissa grupper som exempelvis muslimska kvinnor, en grupp som redan från början har det väldigt tufft. När en grupp exkluderas på det sättet finns risk att de radikaliseras, och det är farligt.

Viktor Aldrin är inte rädd för att ta ton i samhällsdebatten eller bryta tystnaden i stigmatiserade sfärer. Tvärtom ser han det som sin plikt.
– Jag uppfattar mitt forskningsuppdrag som att jag ska ge något tillbaka till samhället. Jag är betald av staten och då ska medborgarna ha något tillbaka och dessutom tycker jag att det är väldig troligt att uttala mig kring olika religiösa fenomen i samhället, säger han.

Ett exempel är att han uttalade sig i media kring påvens Sverigebesök under hösten 2016.
– Det är mycket rockstjärnestatus över påven. Lite på liknande sätt som att tyskarna älskar det svenska kungahuset för att de inte har något eget. Vi förstår påven som ett fenomen, men de flesta av oss förstår inte den djupare religiösa innebörden (som en helig symbol för praktiserande katoliker, reds anm.).

Apropå heta ämnen i samhällsdebatten, vad tycker du om religiösa friskolor?

– Det finns en EU-lag som kan tolkas som att man har rätt till viss konfessionell undervisning. Den infördes 1995 – och den kan inte tas bort för då bryter man mot EU-rätten, som står över svensk grundlag. Men sen kan man diskutera hur många inriktningar som kan få speciell undervisning, alla kan ju inte få egna religiösa friskolor. Men det är viktigt att vi tvingas möta olika religioner och att vi i skolan inte enbart matas med den skeva bilden om att religion inte får synas i samhället. Självklart finns risk att det blir inskränkt på en konfessionell friskola, men det finns det å andra sidan på en byskola också. Skollagen i sig är jättetydlig, men det här är precis som skolavslutning i kyrkan ett komplext och klurigt område. Men helt säkert är att vi måste hitta svar på hur vi ska värna om unga exkluderade grupper.

Gång på gång återkommer han till vikten av att våga låta religion ta plats i samhället och att möta fördomar med kunskap. På sistone har han gjort en insats i önskad riktning genom att skriva ett nytt läromedel för gymnasiet, i religionskunskap, utgivet av Nationalencyklopedin, som bygger på fakta om hur det är att vara ung och praktiserande religiös idag.
– Traditionellt sett när man skriver läromedel utgår man från något som gjorts tidigare och så förändrar man litegrann istället för att trycka nytt, och så får eleverna nyversioner som egentligen är gamla. Det gör att materialet blir väldigt långsamt, det tar ungefär tio år innan aktuell forskning finns i läromedel. Jag ville göra på ett annat sätt, så jag började från noll och utgick från de riktlinjer som finns i läroplanen och försökte integrera aktuell forskning. Det blev något helt nytt och har blivit väldigt uppskattat, säger Viktor Aldrin.

Inom religionskunskap är det reglerat att de fem största världsreligionerna ska representeras, och Viktor Aldrin har valt att inleda varje religions kapitel med ett avsnitt om en elev som beskriver sin vardag. Han har sedan låtit varje kapitel korrekturläsas av ungdomarna det handlar om.
– Ibland har de rättat mig och då har jag ändrat. Givetvis blir det generaliserande, men mitt syfte är att det ska kännas som realistiska bilder för de praktiserande. Och som ickereligiös ska man tycka att det är intressant utan att man för den skull behöver bli religiös.

 

Jag var en nörd som första dagen ställde frågan om hur man blir doktorand.

 

Läromedlet följer livscykeln, från liv till död, genom ceremonier och traditioner, bröllop och begravningar. Därutöver finns kapitel om ickereligiösa livsåskådningar som bland annat berättar om sekulär humanism, samt i kapitlet om buddhism, även ett avsnitt om buddhism ur ett västerländskt perspektiv.
– Jag vill inte förändra någons bild av religion, bara medvetandegöra skillnaden mellan att ha olika synsätt på världen.

Viktor Aldrins intresse för religion föddes i unga år och följde honom i vuxen ålder. När han fick chansen att läsa på universitetet kände han sig genast hemma. 2010 disputerade han i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet, där han även studerat till lärare. Idag undervisar han framförallt blivande lärare.
– Jag var en nörd som första dagen ställde frågan om hur man blir doktorand. Och så fick jag svaret ”Då ska du studera brett och djupt, Viktor” – och det gjorde jag. Under en tid var jag lärare på gymnasienivå och undervisade i religion och historia. Att vara ute och möta elever i gymnasiet gav väldigt mycket till min undervisning av lärare och det var värdefullt att samtala med yngre elever som spretar lite; på universitetsnivå är alla redan så slipade.

Drivs av att förstå vad som driver andra människor 

Konsertförberedelserna som pågått under intervjun har avslutats, och det är tyst sånär som på lågmälda samtal några kyrkobesökare emellan. Ljuset strilar in genom de stora fönstren och reflekteras i de förgyllda utsmyckningarna. Viktor Aldrin sticker handen i kavajfickan och plockar upp en liten ask.
– Jag tänker att jag kanske kan fotograferas med den här, säger han samtidigt som han radar upp ett antal små träklossar som tillsammans bildar en enkel men symboliskt stark julkrubba: Josef, Maria, herdarna, de tre vise männen och Jesusbarnet.
– Jag är väldigt intresserad av grafisk form, foto och design. Det är områden som ligger nära teologin; det handlar också om symbolik och former som förmedlar någonting större. Se bara på kyrkorummet, det har flera olika symboler. Dels är det en symbol för vår historia, dels stora fina lokaler med fantastisk akustik för konserter och dels en plats där många finner lugn, ro och en högtidlig känsla. Men för de praktiserande kristna är det en religiös handling att bara vara i en kyrka. På så sätt är det komplicerat när vi lånar kyrkan för olika andra ändamål. Det gäller att vi har respekt för att kyrkan är en del av en levande religion och att vi inte bara kommer in och leker för att vi tycker att ”det är så sött med Jesus”.

Just hur religion verkar i ett sekulariserat samhälle där de flesta fortfarande gifter sig och döper sina barn i kyrkan är en av Viktor Aldrins drivkrafter i sin forskning.
– Jag är väldigt intresserad av det komplexa i människan som varelse och hur vi praktiserat kristendom genom 2 000 år. Sedan driver det mig att förstå vad som driver andra människor i undervisning. Och vad det gäller min undervisning så vill jag förmedla hopp. Jag vill träna unga lärare att se med glada ögon på sina elever och inge hopp för framtiden.

Läs mer om Viktor Aldrin.

Läs mer om projektet Skolavslutningar i kyrkan – perspektiv på ett omdebatterat fenomen.

Läs mer om forskningen vid Högskolan i Borås.

Text: Gabriella Fäldt
Foto: Anna Sigge