Huvudmeny
Larsh Eriksson

2017-09-01 15:12

Till minne av Larsh Eriksson


Larsh Eriksson har avlidit den 15:e augusti vid en ålder av 80 år. Han har haft stor betydelse för Textilhögskolans utveckling och varumärke.

”Vi måste skriva om vår historia och intervjua så många av de involverade som möjligt.” Orden kom från Larsh Eriksson bara några år efter att han själv lämnat sitt arbete som intendent och studierektor vid Textilhögskolan. Med stort engagemang gick han in i arbetet genom att noggrant dokumentera och söka efter fakta. Allt samlades strukturerat in i mappar och blev sedermera grunden till boken ”Kunskapens trådar” som publicerades 2013.

Larsh Eriksson kom först till Textilinstitutet och därefter till Högskolan i Borås och Textilhögskolan för att undervisa inom design management. Struktur var ett mantra för honom och det blev därför planering och samverkansfrågor som han kom att syssla mest med. Från slutet av 1990-talet ingick han i dåvarande Institutionen Textilhögskolans ledning. Nätverka och knyta kontakter med den textila branschen satte han som sin främsta uppgift. Med sin bakgrund från optik-branschen och reklambyråvärlden förde han många gånger in nya idéer till akademin. Han var involverad i flera av de arrangemang som stärkt Textilhögskolans varumärke, och som också satte Borås på designkartan bl.a. under Designåret 2005.

Larsh Eriksson var under flera år ansvarig för CTF, Centrum för Textilforskning, som under ett antal år blev ett paraply för arrangemang, besök, seminarier och rapporter inom det textila området.

Att samla böcker inom sina intresseområden var en passion för Larsh Eriksson. Genom åren blev det en diger samling på tusentals böcker inom området design och konst. Flera av dem unika. I början av året donerade Larsh Eriksson denna samling till högskolans bibliotek.

Larsh Eriksson har på många olika sätt engagerat sig i Borås textila historia bl.a. genom det Textilhistoriska sällskapet.

Vi som samarbetade med Larsh Eriksson kommer att minnas honom som en gediget kunnig, inspirerande och fin kollega.

Text: Annie Andréasson